Camilla Läckberg
För ett par veckor sen låg jag hemma i en riktigt influensaliknande förkylning. Mellan hostattckerna och feberfrossorna så sträckläste jag Camilla Läckbergs första deckare Isprinsessan.
Hypen kring författaren har varit stor, men jag har inte fallit, förrän nu. Och jag har fallit hårt!
Jag gillar svenska deckare. Jag har funderat lite på varför, och jag tror det beror på den klara igenkänningsfaktorn som finns. Man kan orterna, karaktärnamnen är typiska, byråkratin, polisen, människornas beteenden. Allt är ju så himla svenskt. Det är lätt att relatera till böckerna och den härliga rädslan blir ännu mer intensiv. Allt som står, skulle ju, nja, kanske inte helt sannolikt, men teoretiskt sett, kunna hända där jag bor.
Jag ska börja ge våra svenska författare en större chans. För de är bra, riktigt bra!
Hypen kring författaren har varit stor, men jag har inte fallit, förrän nu. Och jag har fallit hårt!
Jag gillar svenska deckare. Jag har funderat lite på varför, och jag tror det beror på den klara igenkänningsfaktorn som finns. Man kan orterna, karaktärnamnen är typiska, byråkratin, polisen, människornas beteenden. Allt är ju så himla svenskt. Det är lätt att relatera till böckerna och den härliga rädslan blir ännu mer intensiv. Allt som står, skulle ju, nja, kanske inte helt sannolikt, men teoretiskt sett, kunna hända där jag bor.
Jag ska börja ge våra svenska författare en större chans. För de är bra, riktigt bra!
Kommentarer
Trackback
