Det här med glöd och passion...
Jag läser ett inlägg på Karolina Lassbos blogg, som handlar om passion och Hollywoodromantik i vuxen ålder. Hon menar att det är orealistiskt att vänta sig samma förälskelse man får som tonåring i en vuxen relation. Gnistor, eld och rosa moln tillhör en svunnen tid och syns numera bara på film. Det är därför vissa förblir singlar, de förväntar sig alldeles för mycket av sin partner och sin relation. Istället bör man nöja sig med attraktion, och att vardagen fungerar bra tillsammans.
Jag förstår hur hon tänker men ändå måste jag dra i tyglarna och bromsa den skenande hästen.
Vadå?
Jag är ju för tusan himlastormande förälskad, och jag är vuxen. Och min vardag funkar ändå SKITBRA!
Jag håller inte med. Jag tror verkligen man kan uppleva kärleken som nyförälskelse i vuxen ålder. Jag och min sambo, 27 respektive 30 år är förbannat nyförälskade, fortfarande. Det pirrar i mig, även efter ett år tillsammans.
Vad är tricket?
Jag väljer att vara himlastormande glad och lycklig, varvat med vardagsbestyren som relationen består av.
Jag tror mer det handlar om HUR man är, än hur gammal man är. Är man mer pragmatiskt lagd kanske man väljer att se det från ett håll. Man har vuxit upp och lämnat tonårskänslorna långt bakom sig.
Två praktiska och förnuftiga människor ihop, ja det skapar väl inte samma grundpassion, kanske? Jag kan tänka mig att två vuxna torrbollar som går till sina prettojobb varje dag och ska vara så förbannat vuxna och duktiga inte har sån passion ihop. Hur avslappnade och roliga är de är tillsammans, när de är ensamma? Men det handlar ju om hur de två människorna är som personer, inte om att de är vuxna.
Jag behåller mitt barnasinne, eller vad man nu ska kalla det. Det finns med mig i min vardag, även med mina vänner. När jag plockar fram de sidorna, ja då kan jag och min kille sitta och gullegulla och puttinutta oss så att folk runt omkring spyr. För det är såna vi är.
Så nej, Karolina Lassbo. Jag håller inte alls med om det där. Hollywoodromantik finns visst, för den som önskar. Det är bara att "släppa till" lite extra ibland. Alla singlar som söker, ja nog kan det vara ack så frustrerande om man aldrig får uppleva den där passionen igen. Men jag skulle ändå inte ge upp och nöja mig med det näst bästa, om det finns nåt annat jag egentligen vill ha.
Så det så!
Jag förstår hur hon tänker men ändå måste jag dra i tyglarna och bromsa den skenande hästen.
Vadå?
Jag är ju för tusan himlastormande förälskad, och jag är vuxen. Och min vardag funkar ändå SKITBRA!
Jag håller inte med. Jag tror verkligen man kan uppleva kärleken som nyförälskelse i vuxen ålder. Jag och min sambo, 27 respektive 30 år är förbannat nyförälskade, fortfarande. Det pirrar i mig, även efter ett år tillsammans.
Vad är tricket?
Jag väljer att vara himlastormande glad och lycklig, varvat med vardagsbestyren som relationen består av.
Jag tror mer det handlar om HUR man är, än hur gammal man är. Är man mer pragmatiskt lagd kanske man väljer att se det från ett håll. Man har vuxit upp och lämnat tonårskänslorna långt bakom sig.
Två praktiska och förnuftiga människor ihop, ja det skapar väl inte samma grundpassion, kanske? Jag kan tänka mig att två vuxna torrbollar som går till sina prettojobb varje dag och ska vara så förbannat vuxna och duktiga inte har sån passion ihop. Hur avslappnade och roliga är de är tillsammans, när de är ensamma? Men det handlar ju om hur de två människorna är som personer, inte om att de är vuxna.
Jag behåller mitt barnasinne, eller vad man nu ska kalla det. Det finns med mig i min vardag, även med mina vänner. När jag plockar fram de sidorna, ja då kan jag och min kille sitta och gullegulla och puttinutta oss så att folk runt omkring spyr. För det är såna vi är.
Så nej, Karolina Lassbo. Jag håller inte alls med om det där. Hollywoodromantik finns visst, för den som önskar. Det är bara att "släppa till" lite extra ibland. Alla singlar som söker, ja nog kan det vara ack så frustrerande om man aldrig får uppleva den där passionen igen. Men jag skulle ändå inte ge upp och nöja mig med det näst bästa, om det finns nåt annat jag egentligen vill ha.
Så det så!
Kommentarer
Trackback
