Parmiddagar är det nya svarta
Det känns som att jag och min sambo har skaffat oss en ny och stabil rutin. Den heter Parmiddag och utförs ungefär en gång i veckan. Vi är helt sålda på den.
Egentligen är det ju inte parmiddagen i sig som är grejen, det är ju att umgås med sina vänner som är kul. Att vännerna sen råkar vara just par är ju mer en slump. Det blir lätt så när man börjar närma sig 30.
Igår hade vi Fredrik och Åsa här igen, och lilla bebisen Lovisa. Fem timmar lyckades vi snacka iväg och det var hur mysigt som helst. Fredrik är en gammal vän till Erik, de har hoppat fallskärm ihop i många år. Åsa och jag, vi är lite mer bihang som glatt anpassar oss åt situationen. Det klaffar riktigt bra.
Men hur mysigt vi än har det så vet jag att just ordet parmiddag får många att ta till flykt. Det är nåt med det som människor inte gillar. Är det "vuxenhetsfaktorn" kanske. Jag vet inte, men häromdagen försökte jag bjuda över min goda vän sen många år tillbaka, och hennes pojkvän som jag ännu inte har träffat.
- Kom på middag nästa helg, sa jag. Ta med killen så får alla träffa varandra!
Men jag mötte motstånd direkt, det gick inte att få med henne på nåt sånt.
- Jag avskyr krystade parmiddagar, sa hon. Kan vi inte bara ta en fika på stan?
För mig är det verkligen inget krystat över situationen, bara goda vänner som umgås. Men jag måste erkänna att jag älskar värdinnerollen som följer med arrangemanget.
Jag skalar rotfrukter, vispar och donar med såsen, steker köttet, förbereder desserten. Använder finservisen, stryker duken, kontrollerar att det finns dryck, bjuder på avec efter maten. Ja, ni hajjar.
Vi kommer fortsätta att bjuda hem våra vänner på middag. Att de råkara vara många par i bekantskapkretsen är ju inget att göra åt. En inbjudan slängs faktiskt även in åt singelkompisarna i bekantskapskretsen ibland.
- Vill du komma på middag ikväll, det blir den och den, samt den och den?
Det är tyvärr sällan nån vill komma. Vi ratas på grund av våran relationsstatus.
Singelvännerna vill inte sitta och snacka vid ett köksbord över en flaska vin.
Singelvännerna vill ut på krogen och hitta en egen partner.
Så att de också kan få komma på parmiddagar.
Egentligen är det ju inte parmiddagen i sig som är grejen, det är ju att umgås med sina vänner som är kul. Att vännerna sen råkar vara just par är ju mer en slump. Det blir lätt så när man börjar närma sig 30.
Igår hade vi Fredrik och Åsa här igen, och lilla bebisen Lovisa. Fem timmar lyckades vi snacka iväg och det var hur mysigt som helst. Fredrik är en gammal vän till Erik, de har hoppat fallskärm ihop i många år. Åsa och jag, vi är lite mer bihang som glatt anpassar oss åt situationen. Det klaffar riktigt bra.
Men hur mysigt vi än har det så vet jag att just ordet parmiddag får många att ta till flykt. Det är nåt med det som människor inte gillar. Är det "vuxenhetsfaktorn" kanske. Jag vet inte, men häromdagen försökte jag bjuda över min goda vän sen många år tillbaka, och hennes pojkvän som jag ännu inte har träffat.
- Kom på middag nästa helg, sa jag. Ta med killen så får alla träffa varandra!
Men jag mötte motstånd direkt, det gick inte att få med henne på nåt sånt.
- Jag avskyr krystade parmiddagar, sa hon. Kan vi inte bara ta en fika på stan?
För mig är det verkligen inget krystat över situationen, bara goda vänner som umgås. Men jag måste erkänna att jag älskar värdinnerollen som följer med arrangemanget.
Jag skalar rotfrukter, vispar och donar med såsen, steker köttet, förbereder desserten. Använder finservisen, stryker duken, kontrollerar att det finns dryck, bjuder på avec efter maten. Ja, ni hajjar.
Vi kommer fortsätta att bjuda hem våra vänner på middag. Att de råkara vara många par i bekantskapkretsen är ju inget att göra åt. En inbjudan slängs faktiskt även in åt singelkompisarna i bekantskapskretsen ibland.
- Vill du komma på middag ikväll, det blir den och den, samt den och den?
Det är tyvärr sällan nån vill komma. Vi ratas på grund av våran relationsstatus.
Singelvännerna vill inte sitta och snacka vid ett köksbord över en flaska vin.
Singelvännerna vill ut på krogen och hitta en egen partner.
Så att de också kan få komma på parmiddagar.
Kommentarer
Postat av: Julia
parmiddag kan va hur mysigt som helst, så länge det är med rätt människor haha :)
Trackback
