Dan före dan före skolstarten

Jag trodde på nåt sätt att jag kände mig redo, men kroppen sluter sig och önskar ytterligare ett par veckors semester hemma i trygga nästet. Jag har ingen vidare lust att börja skolan igen. Fast jag verkligen tycker den är rolig.

Men så här är jag jämt. Jag drar mig för att göra saker, bryta upp och ändra rutiner. Långt bakom mig skymtar jag den gamla spontana och nyfikna Anna som hoppade på det mesta. 19 år och naiv som en nittonåring ska vara.

Jag är fortfarande spontan, men ack så bekväm. Förr i tiden hade man inga större problem med att sova på nåns soffa, eller rentav vardagsrumsgolv, efter en röjig fest som man hade tagit sig till genom att åka buss i två timmar. Folk låg i högar omkring en, nån spydde, krossade flaskor och instängd röklukt. Ingenting gjorde någonting. Man gjorde allt för att ha lite kul.

Dessa röjarnätter är sen länge försvunna och utbytta mot trevliga middagar och fikastunder på stan. Enkelt, och städat. Idag tar jag helst bilen om jag ska åka bort och  jag sover inte borta om det inte är absolut nödvändigt. Jag tycker om mitt hem. J

Om jag ska analysera vad det egentligen är som är jobbigt med skolan, så är det ju just att behöva sova borta hela veckorna. Jag gillar verkligen folket jag bor med, det är inte det. Det är bara inte "mitt".

Trams, jag måste komma över det och det gör jag, ganska fort. Men ändå. Hemmasängen med hemmaköksbordet och hemmaduschen är oslagbara. Och så hemmapojkvännen då, kan tilläggas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0