Annas place

Hittade denna länk på Anines sida. En kille som pratat in på mobilsvaren till en tjej han träffat på stan.

Väldigt märkligt, och om det är på riktigt, så är det ju ett typiskt exempel på "only in America"
Utöver det så känns det väldigt "manligt". Svårt att se en tjej orera på så där om sina positiva egenskaper. Snarare ursäkta sig för allt som är fel och de brister hon har.

Man kan ju fråga sig varför jag, som anser mig själv vara en relativt smart tjej, väljer just en lördagseftermiddag helgen efter löning för att åka och storhandla på Ica Maxi.
Det måste ha slagit slint i huvudet på mig någonstans mellan morgonens gympass och promenaden till bilen.

Inte kul.

Ikväll blir det tacos och bubbelpool. Grabbarna ska spela poker, vi brudar funderar lätt på att ta en sväng ut på stan. Känner för att göra mig lite fin, kliva ur mysbyxorna.
Jag skulle inte sätta några pengar på det, men det kan abslout hända.



Bild: Googles bildsök på de värsta skivomslagen någonsin, typ.
Stackars gubbar, de kan inte vara nöjda med den där.

När man inte har pengar kretsar verkligen allt kring hur man ska lösa de vardagliga utgifterna.
Jag har den stora turen att ha människor kring mig som stöd, framförallt min kille. Annars skulle jag verkligen vara rökt. Och det suraste av allt, är ju att jag verkligen lägger den största delen av min tid på att göra rätt för mig. När jag inte pluggar, så jobbar jag. Men csn tycker inte att man ska få ha det bra som student. Förklara annars varför jag inte får tjäna mer än ca 85,000 (innan skatt) per år, utöver de lån jag tar.

Jag har två hyror, då jag bor borta under veckorna. Skolan kostar ca 16,000 varje halvår. Matkostnader, pendlingskostnader på runt en tusenlapp i månaden. Utöver det behöver jag nödvändiga verktyg för en journalist. Dator, och gärna en kamera.

Hur ska man lösa det på 7800 kronor varje månad? Det är i princip omöjligt kan jag säga, jag är luspank och ångestfylld den 4 varje månad.

Hittills har jag levt på mitt sparkapital, för de extra utgifterna jag har varje månad. Räkningar, telefon, bredband, försäkringar. Jag ger pengar till unicef varje månad också. Men nu är det kapitalet så gott som slut. Visst har jag kanske spenderat för mycket ibland.

På sommaren får man inte csn, inte heller i december. Så de ca 40-50,000 jag får ut från sommarjobb och extrajobb varje år går åt rätt fort. Hyra, nån form av ledighet, och sen in på sparkontot för att klara resten av året.

Om jag kunde, så skulle jag jobba mer och ha mer pengar. Men jag får inte, för då blir jag återbetalningsskyldig till csn. Det är verkligen en hopplös cirkel av att hålla igen. Trots att jag lägger, typ 45-50 timmar i veckan på "arbete".

Skulle det vara så svårt att ta bort fribeloppet för studenter? Det är en fråga som diskuterats mycket, men det verkar inte hända något. Jag förstår verkligen inte vitsen, med att man inte får tjäna hur mycket man vill. Vem kan det skada?

Suck och stön, jag är färdig journalist om ett år. Tills dess får jag forsätta leva på de allmosor som mina käraste är vänliga att hjälpa till med. Jag har goda förhoppningar om min framtid, men just nu är det ganska mörkt.

Tack älskling, för ditt stöd!

Jag har gnällt och gnällt som en tok, över mitt risiga hår, alldeles för länge nu.
Jag har liksom inte råd att fixa det, helt enkelt.

"För tusan gumman, nu tar du pengar och går och fixar håret. Så du får känna dig fin. Inget mer gnäll!"

Klipptid bokad 15.30

   Tack baby!

Jag älskar att vi kan prata, du och jag.
Vi kan lösa det mesta, bara vi försöker.

Ibland byggs det upp under en längre tid, saker vi har i tankarna.
Sen brister det och alla ord rinner ur munnen samtidigt.

Ibland tas det emot väl, ibland är det jobbigt.
Då får man kämpa.

Kämpa sig tillbaka till det som gör det bättre igen.
Det stilla lugnet, samförståelsen i att det inte alltid är så lätt. Att vara människa. Att ha fel och brister.
Men vi jobbar vidare. Vi ser varandra i ögonen och säger "lets go bananas"
Och så gör vi det, och ler åt oss själva.

Knäppt det blir ibland.

Min artikel skulle ju ha gått in i VLT idag.

Tji fick jag. Den rök, på grund av att en viss kronprincessa ska gifta sig. det är tydligen viktigare än mina alster.
Hmmppph.

Nåväl. Dagen har spenderats ihop med småbrorsorna. Nån timme inne på Zetterlunds leksaker, en promenad genom stan, lånade lite böcker på biblioteket, och sen hem till mamma.
Känner mig supehängig och orkeslös, kroppen är som en hängig degklump. Trött!
Mamma säger åt mig att kolla mina blodvärden, misstänker att det kan vara nåt sånt, då det ligger i släkten. Kanske ska göra det.
Ompysslad har jag blivit i alla fall, jag tror aldrig man blir för gammal för sånt, när man känner sig sjuk.



Fick med mig en stor påse frukt hem. tack mamsen!

Ser att Vero Moda har fått in samma typ av trenchcoat som jag köpte för två år sen. Jag älskar min svarta, den är underbar, men börjar bli lite sliten.
Deras nya modell är precis likadan, men har ärmar med fint foder som går att vika upp. Jag tror jag ska ta och slå till på en sån imorgon, fast i blått. Gillar marina färger till våren.

Tog en promenad ner på stan vid 18.30, skulle posta ett brev. Inte varje dag man gör det direkt, händer väl i princip bara när man ska hiva iväg julkorten under december. Annars är det ju mail och tele som gäller.
Tog i alla fall en sväng in på Indiska, kikade på ett par lovely turkosa gardiner som jag är helsugen på. Och en mysig vas att ställa vårblommor i. Jag har inte råd med något av det, men man kan ju drömma....



Vad annars nytt?
Jo, jag råkade visst få mig ett extrajobb idag, hux flux.
Var nere på stan vid lunchtid och gjorde lite ärenden, och frilansgrejer. Gick in och hälsade på tjejerna i en butik som jag jobbade i för flera år sen. Vi småpratade lite och det kom fram att de är i desperat behov av extrapersonal. Och jag är heltom på cash. Så jag satte mig ner med chefen och skrev kontrakt.
Härligt att man kan segla in så där lite på en räkmacka ibland : )

Jag jobbar ju hela tiden, så vad ska jag med mer jobb till, kanske ni undrar... Jo, pengarna för frilansgrejerna går in i mitt företag, och innan jag törs plocka ut nåt där vill jag vara säker på hur det kommer se ut på skattefronten. Min filosofi är att låta pengarna sitta där till nästa år, när det är dags att deklarera. Tyvärr.

Mer då. Jo, imorgon kommer min artikel från Dubai in i VLT. Om den läggs ut på nätet kommer det naturligtvis en länk!

Och så har jag gått och blivit förkyld. Igen. Jäkelskap att aldrig bli riktigt frisk. Nu är det träningsförbud på mig, jag pallar inte det här längre.

Om ni visste hur mycket jag längtar efter våren.

Att få ta på mig mina underbara vårskor, och trenchcoaten som smiter åt snyggt, utan några bylsiga koftor som bullar ut och gör att man ser klumpig och allmänt sunkig ut.

Jag är så förtbannat trött på dunjacka och tjocka halsdukar.
Jag vill vara barfota i mina svarta pumps, och med solglasögonen på näsan vill jag äta glass och promenera i hamnen.
Inte mer snö nu, snälla väderguden.

Jo minsann. Här har vi ett foto från London.

Karin, till vänster, och jag till höger.

Vi spelar med bravur rollerna som de fagra blondinerna från norden.
Behöver jag tillägga att vi var populära hos det motsatta könet?

Alltså, det är så kuuuuul att träffa på gamla vänner på FB.

Såna man helt tappat bort i virret av bytta adresser, telefonnummer, städer, jobb, länder, och allt man nu kan tänkas räkna upp.

Det har gått en väldigt lång tid sen jag såg en viss herre, som jag har tyck så mycket om under flera år. Vi bodde tillsammans i London, ett helt gäng var vi, inhysta i en central, men sjabbig lägenhet.

Vi blev bra vänner, vill jag själv tro. Även om vi aldrig direkt uttryckte några speciell känslor, så gillade vi varandra. Han var speciell. Snygg också. Men det sa vi tidigt, att ska vi bo ihop, så kan vi inte strula till det för oss själva. Då går det ju inte. 

Så vi blev vänner, allihopa, 6 stycken var vi totalt i den där lägenheten. Jag och Karin rev ut lyxiga annonser från modetidningar och tejpade upp på väggarna för att dölja hur slitna de var.
Vi slutade äta hemma, vi åt bara ute. Det var så mycket kackerlackor i köket.

Vi hängde ihop, och vi växte upp tillsammans, i den där lägenheten. 19 år var jag, naiv och lycklig.
Lycklig för att jag tagit mig bort från en liten håla, där livet långsamt skulle ha tagit död på livsglädjen, om jag stannat.

London var allt, och den här killen, och mina andra vänner, visade mig en ny värld, bortom vad jag kunnat företsälla mig. Allt var så stort, så exklusivt, och viktigt. Jag kunde inte tänka mig något värre, än att missa att hamna på gästlistan till Café de Paris på lördagen.
Och nya Diorsmycken köpte jag, både armband och örhängen. Och en liten Diorväska också, jag var så sjukt häftig! Jag köpte min första, och enda Gucciväska i London.
Den ligger insläng långt inne i garderoben idag, jag använder den inte alls. Men det var glamour, för mig. Att vara en del av det coola, det vuxna, det exklusiva.
Jag passade in, ingen undrade om min bakgrund, att jag var blond och svenska räckte gott och väl.

Jag förknippar dessa år med så mycket vildhet, så mycket glädje, men också med en ångest, som jag levde väldigt tätt inpå under den här tiden.

Och allt detta kommer tillbaka till mig, när jag nu ser den här killen på Facebook. Jag minns, och jag ler.

Hur jag rökte Marlboro lights och drack vitt vin.
Hur jag plattade håret och hade urringade tröjor.
Hur jag dansade hela nätterna, till r'n'b musik.
Hur jag hängde på kändisställen, och kände mig som en prinsessa.
Hur livet kunde te sig för en liten oviktig tjej från landet.

Mest av allt minns jag hur självständig jag blev. Och hur lycklig jag är idag, över att jag stod på egna ben i ett främmande land.

Jag hann fylla 21, nästan 22 i London. Sen var det dags.

Det häftiga tappade lite av sin glans. Jag ville börja plugga, riktigt längtade efter att få sätta tänderna i skolböckerna..

Men det här var innan det fanns facebook. Och jag tappade snabbt kontakten med alla mina vänner från London, utom ett fåtal.

När jag nu återupptäcker vissa av dem, som var så viktiga, så blir jag lycklig. Vilken enorm tillgång den där sidan är.
Jag önskar att jag hade digitala foton från den tiden. Jag kan bläddra i mina album, men inte visa någonting för er. Det vore så kul, att visa upp den där unga tjejen med stjärnor i ögonen.
Som var så lycklig, och kände sig så speciell.

Ingenting kan ersätta upplevelser, det är min starkaste övertygelse.
Pengar på kontot gör dig inte lycklig.
Just do it!

Bild: Posh24

Audrina Patridge från "The Hills" på MTV ser verkligen inte nåt vidare fräsch ut.

Hon brukar ju vara ganska söt. Men kombinationen extrem viktnedgång, och alldeles för stora tuttinlägg, samt en illasittande klänning, usel hållning, och en "tantknut" i håret tar bort det söta.

Hon liknar en gammal tant som inte har vett att inse att hon är för gammal för sådana utstyrslar.
Och vad jag vet är Audrina typ 24, 25...?

Tummen ned.

Titta på mitt långa blonda hår.

Det här var hösten 2006, om jag inte minns fel. En kryssning med jobbet, och jag minns att jag hade en sjukt snygg ny klänning på mig, och strumpbyxor med spetsmönster.

Saknar helt klart det långa håret, men det är ju på gång.
Färgen är dock något för blond för min smak idag.

Så trött!

Det blev ett ytterst uselt pass på gymmet. Körde 3 övningar på biceps, ganska tungt, tre set per övning. Sen rann precis all kraft ur mig, fick inte till en repetion till när det var dags för bröst.

Så jag åkte hem, la mig i bubbelpoolen med Erik. Nu är det säng och film som gäller. Måste återhämta mig, på fysiskt och psykiskt.

Imorgon, fix och don med bankärenden bland annat. Skönt med en veckas sportlov!

Diadem löser det mesta, även problem med otvättat och rufsigt sovhår.

Gårdagen blev jättemysig. Vilodag från gymmet så jag började med att storstäda och bära upp lite saker på vinden. Cardio nog att känka saker i de där trapporna, haha.



Jag var barnvakt åt mina älsklingar i ett par timmar. Vi lekte med bilar, läste böcker och var ute i lekparken. Och så fick de se på Peter Pan och äta lördagsgodis.

Sen kom fina Linn på besök, vi drack kaffe och pratade strunt i ett par timmar. Tog en promenad till affären för att handla lite keso. Det blev en kycklinglasagne till middag, tog med den hem till Åsa och Fredrik. Hem igen vid 22, och kröp i säng och läste.

Idag blir det lite intervjuer för frilansjobbet, samt ett gympass, bröst och biceps.

Kom hem från jobbet strax innan 17, plockade lite tvätt och kramades lite med Erik. Sen blev det dags för gymmet. Gårdagens benpass gör sig väl till känna idag.

Fokus på ryggen, och lite triceps

* Sittende rodd i maskin, 3x10
*Chins i maskin 3x8
*Djupa marklyft 3*10
*Ryggresningar 2x10

*Scull crusher 3x10
*Vet inte vad den kallas, men triceps "push up" skulle jag kalla den, man ligger på rygg. 2x10
*Kickbacks 2x10
Avslutade med att pumpa ut det sista i tricepspressen i cc:n

Nån mer än jag som  tycker det är svindrygt att få så ont i händerna när man kör tungt? Det är typ största hindret, att fingrarna inte orkar, sjukt ju. Tips anyone?

Nu har jag ätit pasta med tonfisk och ägg, och snart filmtajm. Blir nog en tidig kväll, både jag och herrn är väldigt trötta.



Puss på er!

Idag är jag på riktigt bra humör!!!

Det har varit en trött vecka, utan träning, och med två dagar hemma sjuk.

Jag tappar tålamodet och får nog, jag behöver röra mig NU NU NU NU!

Somnade en sväng på soffan när jag kom hem, för lite sömn och lång dag. Men det hindrar mig inte, en "nap" på 15 minuter gör mig piggare.

Nu är det benen som ska få jobba lite. Och det blir enbart ben, inte ens uppvärmning på crossen, jag värmer upp med lätt vikter, samma övningar som jag ska köra. Allt för att INTE få upp pulsen och få ont i halsen igen. Jag får hålla i mig själv, för att ta det lugnt idag..

Så jag inte slutar såhär, menar jag...     Inte vidare hett, enligt min mening.

Gick upp för en halvtimme sen, står och pysslar lite med sminksakerna i badrummet, dricker en kaffe.

Då ropar Erik på mig (han ligger kvar i sängen, sover, behöver inte gå upp ännu)

- Annnnaaaaaaa!!!
-Ja, älskling, vad är det?
- Sa du att det var slut, eller?
-Va?
-Ja, vadå var det slut?
-Nej gubben, du drömmer nog bara, sa jag och skrattade


No way honeypie, att det han och jag har ska ta slut heller.
Han är det bästa jag har, min bästa kompis och min kärleksvän. Den finaste jag vet.



Kärleksdamp och pannkaksstekning igår kväll.

Shame on me...

När jag är sjuk, så tycker jag synd om mig själv. Då gör jag de mest onödiga saker. Som att äta glass till efterrätt på lunchen, och att äta pannkakor till kvällsmat.

Nåväl, ibland är det så och jag har överseende med det.

Det, och det faktum att vi råkade handla lösgodis på affären.... ehhmm.

...halvbra idag




Hohoho, vilken humor. Hög nivå på den idag.

Jag tycker om mina vänner. Jag har många fina, underbara, lojala och ärliga sådana.

Sen finns det dem som kallar sig vänner.

Många har passerat genom åren, flyktiga vänskaper som inte har resulterat i mer än att man nu är en i mängden av vännerna på facebook.

Jag har ofta sökt vänskap hos folk. Om jag har gillat dem, tyckt att de varit lite häftiga, eller känt att något lockar. Jag har öppnat mig och släppt in folk. För att sen upptäcka att den man släppt in har varit någon helt annan än vad man förväntat sig.

Eller snarare så, att man nästan hela tiden vetat, att det inte riktigt har funnits en ordentlig känsla mellan oss, men att sökandet efter bekräftelse och att vara omtyckt har tagit över.

Återigen bränd.

Många år tog det...
Innan jag insåg att det är värdefullt med vänner, det är inget man ska slösa med.
Jag började långsamt sålla, och värdera.
Nästan som på en skala, rangordnade jag personer jag mötte i mitt huvud.

* Kommer denna person att bevara det jag berättar, i hemlighet?
* Är det här en ärlig och öppen människa? Vill den vara med mig, på riktigt?
* Eller är det någon som bara vill ha en stunds förströelse?

Inget systematiskt jobb, kanske, men genom att hålla sånt i tankarna, valde jag hur nära jag skulle släppa in folk.

Än idag så passerar det folk in i mina timmar och minuter, de får ta min plats och tid. Men jag är väldigt noga med vad jag låter dem få ta del av. Helst av allt överlåter jag den tiden till de människor jag verkligen vill ge den.

Det har resulterat i att jag kanske inte har den stärsta bekantskapkretsen. Jag har inte ett hov att hänga med. Ibland är det ingen som ringer på en vecka. Och jag ringer inte heller upp.

Men det gör inget, för i mitt hjärta vet jag, att om jag behövde, så skulle alla mina riktiga vänner ta emot mig, när som helst på dygnet. Oavsett vad de var upptagna med.
Och jag skulle göra likadant för dem.
Det är precis det som räknas, för mig. Den innerliga känslan av att verkligen bry sig om, och tycka om någon annan. Den känslan som gör att den andra personen blir unik för mig, inte en i mängden av folk jag kan undvara.
Det är riktig vänskap.

Det är precis som med kärleken till en partner. Utan sexet då, kanske.

Gått och blivit sjuk igen. Kände hela förra veckan att halsen strulade. Dum som jag var körde jag cardio, med rejäla pulshöjare i helgen. Tror det hade kunnat gå över annars. Styrka är ok, men pulsträning ska ju undvikas om man känner sig lite hängig.

Så nu sotar jag för det, ligger med huvudvärk, spänningar i nacke jäkligt ont i halsen. Skit också!

Usch, så det kniper i magen på mig.

Skrev en artikel, eller snarare en notis, förra veckan om ett ställe som fått vite (böter) för hygienbrister. Jag läste uppgifterna i kommunstyrelsens diarieföring, inget konstigt.

Idag ringer två personer från stället och skäller ut mig och berättar att det slår jättehårt mot dem. Tydligen så var uppgifterna fel. Om jag har missat det, eller om det är felaktigt i kommunpapprena kan jag inte svara på direkt. Jag har ju läst, och sett vad det står. Å andra sidan formulerar jag om det från byråkratspråk till tidningsspråk. Och det kanske låter lite hårdare än det är.

Hur som helst, jag bad så hemskt mycket om ursäkt, till de som tagit illa vid sig. Min redaktör stod bakom mig och sa att det var okej, han hade läst texten, det var inga problem med den. Vi kör en rättelse, sen är det bra. Föreståndaren sa "vad skönt att du lyssnar, det känns bra att vi kan kommunicera om det i alla fall. ni på tidningen måste väl ha etiska diskussioner, så här kan man inte hålla på". Jag höll med, visst ska vi prata om det.

Men jag, jag har verkligen känt på den där obehagskänslan med att vara ogillad. Och kanske var det bara bra, att jag fick uppleva det och känna hur det känns. Så tänker man sig för en extra gång nästa gång man publicerar saker.

Men jag känner mig dum och usel och jag känner definitivt att det är nyttigt med praktik, att komma ut på en riktig redaktion, att lära mig dubbelkolla uppgifter, att handskas med riktigt folk.

Nåväl, skönt att ha det ur världen.

Oh jag är så trött, uttrycket "slut som människa" passar fint in på mig nu.

Igår kväll var det middag med Fredrik och Åsa (som vanligt på helgerna ; ) )
Vi bjöds på hängmörad oxfilé, det var så jag grät lyckotårar, så gott var det. Till det en grönpepparsås och ugnspotatis. Till det drack jag knappt ett halvt glas rödvin.

Till dessert gjorde Erik "Omali", en egyptisk dessert han haft dille på ett tag. Han åt den som barn i Egypten och han har aldrig hittat den igen. Gissa om vi släpade oss runt ett antal arabiska restauranger nere i Dubai för att hitta hans dessert. Men icke.

Han tog saken i egna händer, och fixade receptet på internet. Och hjälp mig, vad gott det var!

Valnötter, hasselnötter, paranötter, mandlar och pecannötter, nedhackade tillsammans med kokosflingor och russin (och lite socker) i en skål. På det häller man över mjölk och ugnsbakade smördegsplattor.

Det hela blir en fin sörja, som man slutligen ugnsbakar med lite vispad grädde på toppen.

Och det var så sjukt gott. En stor skål, det sa bara slurp på oss fyra.



Idag har det blivit myspys, och ett bröst/axelpass på gymmet. Väldigt tokigt, då jag har träningsvärk som tusan i mina armar och inte riktigt orkade puscha som jag ville. Nästa väcka blir det omlägg i schemat.
Slutade iaf med 15 min på löpbandet. Nu är jag trött!!

En halvtimme i bubbelpoolen, sen lite mys med familjen då lillebror fyllde 21 i fredags. Nu ska vi se "Benjamin Button"

Godnatt på er!



April - 07

Jag ät barnsligt förtjust i Erin Lucas, från "the city" på MTV. Hennes hår, lugg, klädstil, rubbet. För ett par dagar sen klippte jag luggen på mig själv. Erin var något av inspirationen...







What u think, finns det nånminsta likhet? Nja, jag har alltid gillat lugg, oavsett. Passar mitt avlånga ansikte.

För övrig bjöd jag Erik på frukost på sängen imorse. Han fick fil och musli, kokta ägg med lite svart rom på. På tallriken hade jag skurit coctailtomater och placerat ut dem i form av ett hjärta.
Det mina, vänner, det är kärlek!

Slappar och kollar ikapp på "The City", på mtv.com.

Väldigt skönt med en lugn dag för mig själv, var alltför länge sen.

Oh, det går bra nu.

En riktig topp, som jag är inne i. Jag hoppas den håller i sig.

Pumpet på gymmet går som på räls, styrketräningen är roligare än någonsin, och jag börjar alltmer se resultat av slitet. Har varit lite dålig med kosten ett tag, under jul och så. Men jag har shapat upp mig och äter numer mest nyttigt, nån enstaka godisbit ibland, men jag är inte lika sugen längre. Hart väl tappat nåt kilo i fettvikt skulle jag tro, har varken vägt eller mätt. Men framförallt så syns det, och det är ju den största peppean av alla.

Erik sa häromdagen "Anna du börjar få tillbaka din dansarkropp igen".
Och det gillar vi!

Igår kväll körde jag ett superintensivt benpass, på 25 minuter. Tungt, få reps och knappt någon vila.

Benpress i maskin, benspark, lårcurl och rumplyft med viktplatta på låren.

Sen blev det snabbt hem för att laga mat, Fredrik och Åsa på besök.
Gjorde en fiskgryta som blev sådär. Följde ett recept, brukar sällan göra det. Med curry, saffran och dill. Ok, men inte mer.
Desserten blev dock desto bättre:

Två´burkar kesella
100 g smält mörk blockchoklad
Rivet skal av en apelsin

Rör ihop, kyl ett tag, och servera med hallon. SJUKT GOTT!!

Idag har jag och Åsa kört ett armpass, tungt som fasen. Hon har precis börjat med styrketräning så det är ju superkul att ha en träningskompis. Körde slut armarna ordentligt, och jag märker hur mycket starkare jag är. Skönt!!

Nu blir det lite lunch, sen en promenad på Björnön i det vackra vädret.
Ikväll middag och melodifestival.

Fick jobba hårt idag. En riktigt pumpdag på gymmet.
Men en sak jag märker. Det är verkligen bara jag, och en himla massa killar, i friviktsdelen av gymmet. Varför är det så?
Jag är inte alls vidare förtjust i maskiner. Jag kör vissa, men annars gillar jag att känna tyngden av hantlarna i mina händer när jag pumpar. Tror många är för rädda för det.
Tränade även mage, samt ca 20 minuter på löpbandet. Körde intervaller med ca 1 minuts spurter, och 2 minuters lugnt jogg. Riktigt skönt!

I alla fall, nu sitter jag och chillar i morgonrocken. dags att sova snart.

Jobbet på VLT går bra. Det är dock lite brist på arbete ibland, så jag sitter och uppdaterar mig på nyheter i det oändliga. Fråga mig vad som helst, nu kan jag banne mig allt.

Ohh... just ja. Sålde in en frilansartikel igår. Jippie!

Lyssnar på Eriks samling med rockklassiker. Bon Jovi, Dire, Dire Straits, Queen, ZZ Top, Brucan. Var riktigt länge sen jag tog mig tid att lyssna på old stuff, och jäklar så mycket minnen som poppar upp i huvudet. Vi körde skivorna på repeat hela kvällen igår, best of the best.

Gårdagen blev verkligen succé. Jennie och Calle kom hit på middag. Underbart sällskap, gott vin och galet mycket att prata om. Erik blev tillfrågad att vara toastmaster på deras stundande bröllop i maj. Vilken ära!

Det blev ganska sent, och idag är jag lite seg, men skönt seg. Ingen stress att göra någonting alls. Har lagat lasagne, för matlådor i veckan. Städat lite, myst med min älskling. Om ett par timmar ska vi bada bubbelpool och basta med gänget från igår.



Anna, lite fnitter, lite vin, väldigt nöjd!



Jag lovade Jennie att inte lägga upp något, hon var inte på fotohumör igår. Men bus, jag gör det ändå, dock bara bakifrån : ). För jag tycker Jennie är skitsnygg!



Och ännu mer nöjd blir man ju när man får sitta med underbara Åsa och sötaste Lovisa.





Fredrik, Calle och Åsa. Och nedan min vackra Erik i sin superkeps. Som jag har försökt slänga den, men han använder den när han flyger simulator, den sitter en liten mojäng på den som hjälper honom styra. Grabbarna skulle naturligtvis hålla på med det igår.


Nu fortsätter jag rocka loss här hemma.

Keep the Faith

Hur snygg är han inte, Bon Jovi? Me like!

Hungrig som en varg, och vi har inget hemma. Gahh, bara åka och storhandla!
Fick en liten pik om att uppdatera oftare igår... Jag vet att det blir alltför sällan, men i ärlighetens namn finns varken tiden eller lusten nu. Jag sitter vid mitt dator och plinkar på tangentbordet dagarna i ända. Det skrivs så mycket nu, både i skolan och mina frilansgrejer. Så bloggen får stryka på foten. Lite trist, för jag gillar det ju, bloggandet.

Hur som helst, en grymt mysig och spontan fredagkväll, där vi hälsade på fina vänner i Stockholm. Erik hämtade mig i skolan ute på Ekerö och så åkte vi direkt. Blev kvar till efter tolv, och jag låg i sängen alldeles för sent inatt. Men det var det värt!

Ikväll kommer andra fina vänner och hälsar på, vi ska bjuda på middag och roa oss. Ser verkligen fram emot det, men vad tusan ska vi laga? Ingen aning. Sist vi var hos dem blev vi bjuda på tapas, en riktig lyxmåltid. Så det lär ju bli att ge igen rejält!

Bilden är från Burj al Arab, världens lyxigaste hotell, 7 stjärnor.
I ärlighetens namn var det snyggare utifrån.

En otroligt intensiv och spännande semester bakom mig. Kastades rätt ut från planet på Arlanda i tisdags morse för att åka till skolan och börja producera tidning. Nu har det varit två fullspäckade dagar här.

Imorgon är det sista dagen på länge, då jag sen går ut på praktik i två veckor, och så har vi även sportlov efter det.

Anyway, Dubai. Vad ska jag säga. Det är en stad för de rika, utan tvekan. Allt är ganska dyrt, och många av aktiviteterna är kostsamma. Men vi hade turen att bo gratis hos vänner, så vi har kunnat lägga mer pengar på nöjen.

För att ta några exempel:

Shopping i Mall of the Emirates



Vin på takterassen på Jumeira Beach Hotel



Libanesiskt meze och fruktjuicer i gamla stan Bur Dubai



Skidåkning i en inomhusgalleria, Ski Dubai, Mall of the Emirates


Drink på Barasti bar vid stranden



Hajskådning i galet stora Dubai Mall



Fascination över höjden på Burj Dubai, snart 800 meter högt.

Pistolskytte, en 9 mm metallbit. Läskigt, men kul!



Mera kommer!