Londonfoto
Jo minsann. Här har vi ett foto från London.
Karin, till vänster, och jag till höger.
Vi spelar med bravur rollerna som de fagra blondinerna från norden.
Behöver jag tillägga att vi var populära hos det motsatta könet?
A double vodka tonic please....
Alltså, det är så kuuuuul att träffa på gamla vänner på FB.
Såna man helt tappat bort i virret av bytta adresser, telefonnummer, städer, jobb, länder, och allt man nu kan tänkas räkna upp.
Det har gått en väldigt lång tid sen jag såg en viss herre, som jag har tyck så mycket om under flera år. Vi bodde tillsammans i London, ett helt gäng var vi, inhysta i en central, men sjabbig lägenhet.
Vi blev bra vänner, vill jag själv tro. Även om vi aldrig direkt uttryckte några speciell känslor, så gillade vi varandra. Han var speciell. Snygg också. Men det sa vi tidigt, att ska vi bo ihop, så kan vi inte strula till det för oss själva. Då går det ju inte.
Så vi blev vänner, allihopa, 6 stycken var vi totalt i den där lägenheten. Jag och Karin rev ut lyxiga annonser från modetidningar och tejpade upp på väggarna för att dölja hur slitna de var.
Vi slutade äta hemma, vi åt bara ute. Det var så mycket kackerlackor i köket.
Vi hängde ihop, och vi växte upp tillsammans, i den där lägenheten. 19 år var jag, naiv och lycklig.
Lycklig för att jag tagit mig bort från en liten håla, där livet långsamt skulle ha tagit död på livsglädjen, om jag stannat.
London var allt, och den här killen, och mina andra vänner, visade mig en ny värld, bortom vad jag kunnat företsälla mig. Allt var så stort, så exklusivt, och viktigt. Jag kunde inte tänka mig något värre, än att missa att hamna på gästlistan till Café de Paris på lördagen.
Och nya Diorsmycken köpte jag, både armband och örhängen. Och en liten Diorväska också, jag var så sjukt häftig! Jag köpte min första, och enda Gucciväska i London.
Den ligger insläng långt inne i garderoben idag, jag använder den inte alls. Men det var glamour, för mig. Att vara en del av det coola, det vuxna, det exklusiva.
Jag passade in, ingen undrade om min bakgrund, att jag var blond och svenska räckte gott och väl.
Jag förknippar dessa år med så mycket vildhet, så mycket glädje, men också med en ångest, som jag levde väldigt tätt inpå under den här tiden.
Och allt detta kommer tillbaka till mig, när jag nu ser den här killen på Facebook. Jag minns, och jag ler.
Hur jag rökte Marlboro lights och drack vitt vin.
Hur jag plattade håret och hade urringade tröjor.
Hur jag dansade hela nätterna, till r'n'b musik.
Hur jag hängde på kändisställen, och kände mig som en prinsessa.
Hur livet kunde te sig för en liten oviktig tjej från landet.
Mest av allt minns jag hur självständig jag blev. Och hur lycklig jag är idag, över att jag stod på egna ben i ett främmande land.
Jag hann fylla 21, nästan 22 i London. Sen var det dags.
Det häftiga tappade lite av sin glans. Jag ville börja plugga, riktigt längtade efter att få sätta tänderna i skolböckerna..
Men det här var innan det fanns facebook. Och jag tappade snabbt kontakten med alla mina vänner från London, utom ett fåtal.
När jag nu återupptäcker vissa av dem, som var så viktiga, så blir jag lycklig. Vilken enorm tillgång den där sidan är.
Jag önskar att jag hade digitala foton från den tiden. Jag kan bläddra i mina album, men inte visa någonting för er. Det vore så kul, att visa upp den där unga tjejen med stjärnor i ögonen.
Som var så lycklig, och kände sig så speciell.
Ingenting kan ersätta upplevelser, det är min starkaste övertygelse.
Pengar på kontot gör dig inte lycklig.
Just do it!
Såna man helt tappat bort i virret av bytta adresser, telefonnummer, städer, jobb, länder, och allt man nu kan tänkas räkna upp.
Det har gått en väldigt lång tid sen jag såg en viss herre, som jag har tyck så mycket om under flera år. Vi bodde tillsammans i London, ett helt gäng var vi, inhysta i en central, men sjabbig lägenhet.
Vi blev bra vänner, vill jag själv tro. Även om vi aldrig direkt uttryckte några speciell känslor, så gillade vi varandra. Han var speciell. Snygg också. Men det sa vi tidigt, att ska vi bo ihop, så kan vi inte strula till det för oss själva. Då går det ju inte.
Så vi blev vänner, allihopa, 6 stycken var vi totalt i den där lägenheten. Jag och Karin rev ut lyxiga annonser från modetidningar och tejpade upp på väggarna för att dölja hur slitna de var.
Vi slutade äta hemma, vi åt bara ute. Det var så mycket kackerlackor i köket.
Vi hängde ihop, och vi växte upp tillsammans, i den där lägenheten. 19 år var jag, naiv och lycklig.
Lycklig för att jag tagit mig bort från en liten håla, där livet långsamt skulle ha tagit död på livsglädjen, om jag stannat.
London var allt, och den här killen, och mina andra vänner, visade mig en ny värld, bortom vad jag kunnat företsälla mig. Allt var så stort, så exklusivt, och viktigt. Jag kunde inte tänka mig något värre, än att missa att hamna på gästlistan till Café de Paris på lördagen.
Och nya Diorsmycken köpte jag, både armband och örhängen. Och en liten Diorväska också, jag var så sjukt häftig! Jag köpte min första, och enda Gucciväska i London.
Den ligger insläng långt inne i garderoben idag, jag använder den inte alls. Men det var glamour, för mig. Att vara en del av det coola, det vuxna, det exklusiva.
Jag passade in, ingen undrade om min bakgrund, att jag var blond och svenska räckte gott och väl.
Jag förknippar dessa år med så mycket vildhet, så mycket glädje, men också med en ångest, som jag levde väldigt tätt inpå under den här tiden.
Och allt detta kommer tillbaka till mig, när jag nu ser den här killen på Facebook. Jag minns, och jag ler.
Hur jag rökte Marlboro lights och drack vitt vin.
Hur jag plattade håret och hade urringade tröjor.
Hur jag dansade hela nätterna, till r'n'b musik.
Hur jag hängde på kändisställen, och kände mig som en prinsessa.
Hur livet kunde te sig för en liten oviktig tjej från landet.
Mest av allt minns jag hur självständig jag blev. Och hur lycklig jag är idag, över att jag stod på egna ben i ett främmande land.
Jag hann fylla 21, nästan 22 i London. Sen var det dags.
Det häftiga tappade lite av sin glans. Jag ville börja plugga, riktigt längtade efter att få sätta tänderna i skolböckerna..
Men det här var innan det fanns facebook. Och jag tappade snabbt kontakten med alla mina vänner från London, utom ett fåtal.
När jag nu återupptäcker vissa av dem, som var så viktiga, så blir jag lycklig. Vilken enorm tillgång den där sidan är.
Jag önskar att jag hade digitala foton från den tiden. Jag kan bläddra i mina album, men inte visa någonting för er. Det vore så kul, att visa upp den där unga tjejen med stjärnor i ögonen.
Som var så lycklig, och kände sig så speciell.
Ingenting kan ersätta upplevelser, det är min starkaste övertygelse.
Pengar på kontot gör dig inte lycklig.
Just do it!
Gammeltanten?
Bild: Posh24
Audrina Patridge från "The Hills" på MTV ser verkligen inte nåt vidare fräsch ut.
Hon brukar ju vara ganska söt. Men kombinationen extrem viktnedgång, och alldeles för stora tuttinlägg, samt en illasittande klänning, usel hållning, och en "tantknut" i håret tar bort det söta.
Hon liknar en gammal tant som inte har vett att inse att hon är för gammal för sådana utstyrslar.
Och vad jag vet är Audrina typ 24, 25...?
Tummen ned.
Blonda tider
Titta på mitt långa blonda hår.
Det här var hösten 2006, om jag inte minns fel. En kryssning med jobbet, och jag minns att jag hade en sjukt snygg ny klänning på mig, och strumpbyxor med spetsmönster.
Saknar helt klart det långa håret, men det är ju på gång.
Färgen är dock något för blond för min smak idag.
Vill ha nya batterier till kroppen
Så trött!
Det blev ett ytterst uselt pass på gymmet. Körde 3 övningar på biceps, ganska tungt, tre set per övning. Sen rann precis all kraft ur mig, fick inte till en repetion till när det var dags för bröst.
Så jag åkte hem, la mig i bubbelpoolen med Erik. Nu är det säng och film som gäller. Måste återhämta mig, på fysiskt och psykiskt.
Imorgon, fix och don med bankärenden bland annat. Skönt med en veckas sportlov!
Det blev ett ytterst uselt pass på gymmet. Körde 3 övningar på biceps, ganska tungt, tre set per övning. Sen rann precis all kraft ur mig, fick inte till en repetion till när det var dags för bröst.
Så jag åkte hem, la mig i bubbelpoolen med Erik. Nu är det säng och film som gäller. Måste återhämta mig, på fysiskt och psykiskt.
Imorgon, fix och don med bankärenden bland annat. Skönt med en veckas sportlov!
Dagens look
Diadem löser det mesta, även problem med otvättat och rufsigt sovhår.
My boys!
Gårdagen blev jättemysig. Vilodag från gymmet så jag började med att storstäda och bära upp lite saker på vinden. Cardio nog att känka saker i de där trapporna, haha.
Jag var barnvakt åt mina älsklingar i ett par timmar. Vi lekte med bilar, läste böcker och var ute i lekparken. Och så fick de se på Peter Pan och äta lördagsgodis.
Sen kom fina Linn på besök, vi drack kaffe och pratade strunt i ett par timmar. Tog en promenad till affären för att handla lite keso. Det blev en kycklinglasagne till middag, tog med den hem till Åsa och Fredrik. Hem igen vid 22, och kröp i säng och läste.
Idag blir det lite intervjuer för frilansjobbet, samt ett gympass, bröst och biceps.
Jag var barnvakt åt mina älsklingar i ett par timmar. Vi lekte med bilar, läste böcker och var ute i lekparken. Och så fick de se på Peter Pan och äta lördagsgodis.
Sen kom fina Linn på besök, vi drack kaffe och pratade strunt i ett par timmar. Tog en promenad till affären för att handla lite keso. Det blev en kycklinglasagne till middag, tog med den hem till Åsa och Fredrik. Hem igen vid 22, och kröp i säng och läste.
Idag blir det lite intervjuer för frilansjobbet, samt ett gympass, bröst och biceps.
Ont i händerna
Kom hem från jobbet strax innan 17, plockade lite tvätt och kramades lite med Erik. Sen blev det dags för gymmet. Gårdagens benpass gör sig väl till känna idag.
Fokus på ryggen, och lite triceps
* Sittende rodd i maskin, 3x10
*Chins i maskin 3x8
*Djupa marklyft 3*10
*Ryggresningar 2x10
*Scull crusher 3x10
*Vet inte vad den kallas, men triceps "push up" skulle jag kalla den, man ligger på rygg. 2x10
*Kickbacks 2x10
Avslutade med att pumpa ut det sista i tricepspressen i cc:n
Nån mer än jag som tycker det är svindrygt att få så ont i händerna när man kör tungt? Det är typ största hindret, att fingrarna inte orkar, sjukt ju. Tips anyone?
Nu har jag ätit pasta med tonfisk och ägg, och snart filmtajm. Blir nog en tidig kväll, både jag och herrn är väldigt trötta.
Puss på er!
Fokus på ryggen, och lite triceps
* Sittende rodd i maskin, 3x10
*Chins i maskin 3x8
*Djupa marklyft 3*10
*Ryggresningar 2x10
*Scull crusher 3x10
*Vet inte vad den kallas, men triceps "push up" skulle jag kalla den, man ligger på rygg. 2x10
*Kickbacks 2x10
Avslutade med att pumpa ut det sista i tricepspressen i cc:n
Nån mer än jag som tycker det är svindrygt att få så ont i händerna när man kör tungt? Det är typ största hindret, att fingrarna inte orkar, sjukt ju. Tips anyone?
Nu har jag ätit pasta med tonfisk och ägg, och snart filmtajm. Blir nog en tidig kväll, både jag och herrn är väldigt trötta.
Puss på er!
Godmorgon Sverige!
Idag är jag på riktigt bra humör!!!
Segråttan vaknar till liv
Det har varit en trött vecka, utan träning, och med två dagar hemma sjuk.
Jag tappar tålamodet och får nog, jag behöver röra mig NU NU NU NU!
Somnade en sväng på soffan när jag kom hem, för lite sömn och lång dag. Men det hindrar mig inte, en "nap" på 15 minuter gör mig piggare.
Nu är det benen som ska få jobba lite. Och det blir enbart ben, inte ens uppvärmning på crossen, jag värmer upp med lätt vikter, samma övningar som jag ska köra. Allt för att INTE få upp pulsen och få ont i halsen igen. Jag får hålla i mig själv, för att ta det lugnt idag..
Så jag inte slutar såhär, menar jag... Inte vidare hett, enligt min mening.
Jag tappar tålamodet och får nog, jag behöver röra mig NU NU NU NU!
Somnade en sväng på soffan när jag kom hem, för lite sömn och lång dag. Men det hindrar mig inte, en "nap" på 15 minuter gör mig piggare.
Nu är det benen som ska få jobba lite. Och det blir enbart ben, inte ens uppvärmning på crossen, jag värmer upp med lätt vikter, samma övningar som jag ska köra. Allt för att INTE få upp pulsen och få ont i halsen igen. Jag får hålla i mig själv, för att ta det lugnt idag..
Så jag inte slutar såhär, menar jag... Inte vidare hett, enligt min mening.
Morgonprat
Gick upp för en halvtimme sen, står och pysslar lite med sminksakerna i badrummet, dricker en kaffe.
Då ropar Erik på mig (han ligger kvar i sängen, sover, behöver inte gå upp ännu)
- Annnnaaaaaaa!!!
-Ja, älskling, vad är det?
- Sa du att det var slut, eller?
-Va?
-Ja, vadå var det slut?
-Nej gubben, du drömmer nog bara, sa jag och skrattade
No way honeypie, att det han och jag har ska ta slut heller.
Han är det bästa jag har, min bästa kompis och min kärleksvän. Den finaste jag vet.
Kärleksdamp och pannkaksstekning igår kväll.
Miss fatty
Shame on me...
När jag är sjuk, så tycker jag synd om mig själv. Då gör jag de mest onödiga saker. Som att äta glass till efterrätt på lunchen, och att äta pannkakor till kvällsmat.
Nåväl, ibland är det så och jag har överseende med det.
Det, och det faktum att vi råkade handla lösgodis på affären.... ehhmm.
Jag känner mig ...
...halvbra idag
Hohoho, vilken humor. Hög nivå på den idag.
Det här men vänner...
Jag tycker om mina vänner. Jag har många fina, underbara, lojala och ärliga sådana.
Sen finns det dem som kallar sig vänner.
Många har passerat genom åren, flyktiga vänskaper som inte har resulterat i mer än att man nu är en i mängden av vännerna på facebook.
Jag har ofta sökt vänskap hos folk. Om jag har gillat dem, tyckt att de varit lite häftiga, eller känt att något lockar. Jag har öppnat mig och släppt in folk. För att sen upptäcka att den man släppt in har varit någon helt annan än vad man förväntat sig.
Eller snarare så, att man nästan hela tiden vetat, att det inte riktigt har funnits en ordentlig känsla mellan oss, men att sökandet efter bekräftelse och att vara omtyckt har tagit över.
Återigen bränd.
Många år tog det...
Innan jag insåg att det är värdefullt med vänner, det är inget man ska slösa med.
Jag började långsamt sålla, och värdera.
Nästan som på en skala, rangordnade jag personer jag mötte i mitt huvud.
* Kommer denna person att bevara det jag berättar, i hemlighet?
* Är det här en ärlig och öppen människa? Vill den vara med mig, på riktigt?
* Eller är det någon som bara vill ha en stunds förströelse?
Inget systematiskt jobb, kanske, men genom att hålla sånt i tankarna, valde jag hur nära jag skulle släppa in folk.
Än idag så passerar det folk in i mina timmar och minuter, de får ta min plats och tid. Men jag är väldigt noga med vad jag låter dem få ta del av. Helst av allt överlåter jag den tiden till de människor jag verkligen vill ge den.
Det har resulterat i att jag kanske inte har den stärsta bekantskapkretsen. Jag har inte ett hov att hänga med. Ibland är det ingen som ringer på en vecka. Och jag ringer inte heller upp.
Men det gör inget, för i mitt hjärta vet jag, att om jag behövde, så skulle alla mina riktiga vänner ta emot mig, när som helst på dygnet. Oavsett vad de var upptagna med.
Och jag skulle göra likadant för dem.
Det är precis det som räknas, för mig. Den innerliga känslan av att verkligen bry sig om, och tycka om någon annan. Den känslan som gör att den andra personen blir unik för mig, inte en i mängden av folk jag kan undvara.
Det är riktig vänskap.
Det är precis som med kärleken till en partner. Utan sexet då, kanske.
Sen finns det dem som kallar sig vänner.
Många har passerat genom åren, flyktiga vänskaper som inte har resulterat i mer än att man nu är en i mängden av vännerna på facebook.
Jag har ofta sökt vänskap hos folk. Om jag har gillat dem, tyckt att de varit lite häftiga, eller känt att något lockar. Jag har öppnat mig och släppt in folk. För att sen upptäcka att den man släppt in har varit någon helt annan än vad man förväntat sig.
Eller snarare så, att man nästan hela tiden vetat, att det inte riktigt har funnits en ordentlig känsla mellan oss, men att sökandet efter bekräftelse och att vara omtyckt har tagit över.
Återigen bränd.
Många år tog det...
Innan jag insåg att det är värdefullt med vänner, det är inget man ska slösa med.
Jag började långsamt sålla, och värdera.
Nästan som på en skala, rangordnade jag personer jag mötte i mitt huvud.
* Kommer denna person att bevara det jag berättar, i hemlighet?
* Är det här en ärlig och öppen människa? Vill den vara med mig, på riktigt?
* Eller är det någon som bara vill ha en stunds förströelse?
Inget systematiskt jobb, kanske, men genom att hålla sånt i tankarna, valde jag hur nära jag skulle släppa in folk.
Än idag så passerar det folk in i mina timmar och minuter, de får ta min plats och tid. Men jag är väldigt noga med vad jag låter dem få ta del av. Helst av allt överlåter jag den tiden till de människor jag verkligen vill ge den.
Det har resulterat i att jag kanske inte har den stärsta bekantskapkretsen. Jag har inte ett hov att hänga med. Ibland är det ingen som ringer på en vecka. Och jag ringer inte heller upp.
Men det gör inget, för i mitt hjärta vet jag, att om jag behövde, så skulle alla mina riktiga vänner ta emot mig, när som helst på dygnet. Oavsett vad de var upptagna med.
Och jag skulle göra likadant för dem.
Det är precis det som räknas, för mig. Den innerliga känslan av att verkligen bry sig om, och tycka om någon annan. Den känslan som gör att den andra personen blir unik för mig, inte en i mängden av folk jag kan undvara.
Det är riktig vänskap.
Det är precis som med kärleken till en partner. Utan sexet då, kanske.
Black mood
Åh så trött jag blir...
Gått och blivit sjuk igen. Kände hela förra veckan att halsen strulade. Dum som jag var körde jag cardio, med rejäla pulshöjare i helgen. Tror det hade kunnat gå över annars. Styrka är ok, men pulsträning ska ju undvikas om man känner sig lite hängig.
Så nu sotar jag för det, ligger med huvudvärk, spänningar i nacke jäkligt ont i halsen. Skit också!
Så nu sotar jag för det, ligger med huvudvärk, spänningar i nacke jäkligt ont i halsen. Skit också!
Jag har blivit utskälld
Usch, så det kniper i magen på mig.
Skrev en artikel, eller snarare en notis, förra veckan om ett ställe som fått vite (böter) för hygienbrister. Jag läste uppgifterna i kommunstyrelsens diarieföring, inget konstigt.
Idag ringer två personer från stället och skäller ut mig och berättar att det slår jättehårt mot dem. Tydligen så var uppgifterna fel. Om jag har missat det, eller om det är felaktigt i kommunpapprena kan jag inte svara på direkt. Jag har ju läst, och sett vad det står. Å andra sidan formulerar jag om det från byråkratspråk till tidningsspråk. Och det kanske låter lite hårdare än det är.
Hur som helst, jag bad så hemskt mycket om ursäkt, till de som tagit illa vid sig. Min redaktör stod bakom mig och sa att det var okej, han hade läst texten, det var inga problem med den. Vi kör en rättelse, sen är det bra. Föreståndaren sa "vad skönt att du lyssnar, det känns bra att vi kan kommunicera om det i alla fall. ni på tidningen måste väl ha etiska diskussioner, så här kan man inte hålla på". Jag höll med, visst ska vi prata om det.
Men jag, jag har verkligen känt på den där obehagskänslan med att vara ogillad. Och kanske var det bara bra, att jag fick uppleva det och känna hur det känns. Så tänker man sig för en extra gång nästa gång man publicerar saker.
Men jag känner mig dum och usel och jag känner definitivt att det är nyttigt med praktik, att komma ut på en riktig redaktion, att lära mig dubbelkolla uppgifter, att handskas med riktigt folk.
Nåväl, skönt att ha det ur världen.
Skrev en artikel, eller snarare en notis, förra veckan om ett ställe som fått vite (böter) för hygienbrister. Jag läste uppgifterna i kommunstyrelsens diarieföring, inget konstigt.
Idag ringer två personer från stället och skäller ut mig och berättar att det slår jättehårt mot dem. Tydligen så var uppgifterna fel. Om jag har missat det, eller om det är felaktigt i kommunpapprena kan jag inte svara på direkt. Jag har ju läst, och sett vad det står. Å andra sidan formulerar jag om det från byråkratspråk till tidningsspråk. Och det kanske låter lite hårdare än det är.
Hur som helst, jag bad så hemskt mycket om ursäkt, till de som tagit illa vid sig. Min redaktör stod bakom mig och sa att det var okej, han hade läst texten, det var inga problem med den. Vi kör en rättelse, sen är det bra. Föreståndaren sa "vad skönt att du lyssnar, det känns bra att vi kan kommunicera om det i alla fall. ni på tidningen måste väl ha etiska diskussioner, så här kan man inte hålla på". Jag höll med, visst ska vi prata om det.
Men jag, jag har verkligen känt på den där obehagskänslan med att vara ogillad. Och kanske var det bara bra, att jag fick uppleva det och känna hur det känns. Så tänker man sig för en extra gång nästa gång man publicerar saker.
Men jag känner mig dum och usel och jag känner definitivt att det är nyttigt med praktik, att komma ut på en riktig redaktion, att lära mig dubbelkolla uppgifter, att handskas med riktigt folk.
Nåväl, skönt att ha det ur världen.
Idag tar jag det piano...
Oh jag är så trött, uttrycket "slut som människa" passar fint in på mig nu.
Igår kväll var det middag med Fredrik och Åsa (som vanligt på helgerna ; ) )
Vi bjöds på hängmörad oxfilé, det var så jag grät lyckotårar, så gott var det. Till det en grönpepparsås och ugnspotatis. Till det drack jag knappt ett halvt glas rödvin.
Till dessert gjorde Erik "Omali", en egyptisk dessert han haft dille på ett tag. Han åt den som barn i Egypten och han har aldrig hittat den igen. Gissa om vi släpade oss runt ett antal arabiska restauranger nere i Dubai för att hitta hans dessert. Men icke.
Han tog saken i egna händer, och fixade receptet på internet. Och hjälp mig, vad gott det var!
Valnötter, hasselnötter, paranötter, mandlar och pecannötter, nedhackade tillsammans med kokosflingor och russin (och lite socker) i en skål. På det häller man över mjölk och ugnsbakade smördegsplattor.
Det hela blir en fin sörja, som man slutligen ugnsbakar med lite vispad grädde på toppen.
Och det var så sjukt gott. En stor skål, det sa bara slurp på oss fyra.
Idag har det blivit myspys, och ett bröst/axelpass på gymmet. Väldigt tokigt, då jag har träningsvärk som tusan i mina armar och inte riktigt orkade puscha som jag ville. Nästa väcka blir det omlägg i schemat.
Slutade iaf med 15 min på löpbandet. Nu är jag trött!!
En halvtimme i bubbelpoolen, sen lite mys med familjen då lillebror fyllde 21 i fredags. Nu ska vi se "Benjamin Button"
Godnatt på er!
April - 07
Igår kväll var det middag med Fredrik och Åsa (som vanligt på helgerna ; ) )
Vi bjöds på hängmörad oxfilé, det var så jag grät lyckotårar, så gott var det. Till det en grönpepparsås och ugnspotatis. Till det drack jag knappt ett halvt glas rödvin.
Till dessert gjorde Erik "Omali", en egyptisk dessert han haft dille på ett tag. Han åt den som barn i Egypten och han har aldrig hittat den igen. Gissa om vi släpade oss runt ett antal arabiska restauranger nere i Dubai för att hitta hans dessert. Men icke.
Han tog saken i egna händer, och fixade receptet på internet. Och hjälp mig, vad gott det var!
Valnötter, hasselnötter, paranötter, mandlar och pecannötter, nedhackade tillsammans med kokosflingor och russin (och lite socker) i en skål. På det häller man över mjölk och ugnsbakade smördegsplattor.
Det hela blir en fin sörja, som man slutligen ugnsbakar med lite vispad grädde på toppen.
Och det var så sjukt gott. En stor skål, det sa bara slurp på oss fyra.
Idag har det blivit myspys, och ett bröst/axelpass på gymmet. Väldigt tokigt, då jag har träningsvärk som tusan i mina armar och inte riktigt orkade puscha som jag ville. Nästa väcka blir det omlägg i schemat.
Slutade iaf med 15 min på löpbandet. Nu är jag trött!!
En halvtimme i bubbelpoolen, sen lite mys med familjen då lillebror fyllde 21 i fredags. Nu ska vi se "Benjamin Button"
Godnatt på er!
April - 07
Lugg
Jag ät barnsligt förtjust i Erin Lucas, från "the city" på MTV. Hennes hår, lugg, klädstil, rubbet. För ett par dagar sen klippte jag luggen på mig själv. Erin var något av inspirationen...
What u think, finns det nånminsta likhet? Nja, jag har alltid gillat lugg, oavsett. Passar mitt avlånga ansikte.
För övrig bjöd jag Erik på frukost på sängen imorse. Han fick fil och musli, kokta ägg med lite svart rom på. På tallriken hade jag skurit coctailtomater och placerat ut dem i form av ett hjärta.
Det mina, vänner, det är kärlek!
Soffan och the city
Slappar och kollar ikapp på "The City", på mtv.com.
Väldigt skönt med en lugn dag för mig själv, var alltför länge sen.
